Cobdentraktaten
- Dela artikel:
Under 1700-talet hade Storbritannien tagit ledningen i den industriella revolutionen, mycket tack vare att man tidigt skapade förutsättningar för en fungerande marknadsekonomi. En av de viktigaste händelserna för den internationella handeln under 1800-talet var då Storbritannien på 1840-talet slog in på en frihandelslinje. Drivande bakom denna politik var
John Bright och Richard Cobden. De kämpade också för näringsfrihet, religionsfrihet, militär nedrustning, antikolonialism och förbättrad undervisning.
År 1815 hade Storbritannien infört spannmålstullar för att skydda det inhemska jordbruket. Detta drabbade landets fattigaste befolkning hårt eftersom tullarna gjorde maten dyrare. Även den brittiska industrin drabbades eftersom andra länder hindrades att exportera spannmål till Storbritannien och sedan köpa brittiska varor för sina exportinkomster.
Bright och Cobden drev under flera år en intensiv kampanj mot tullarna. Det som till sist bröt ner protektionismen var den svältkatastrof som drabbade Irland 1845. Året efter avskaffades spannmålstullarna.
År 1860 lyckades Cobden få till stånd ett frihandelsavtal med Frankrike, den så kallade Cobdentraktaten. Avtalet introducerade en princip som än i dag är en grundbult i det internationella handelssamarbetet, nämligen mest-gynnad-nations-principen. Den innebär att en handelsfördel som ett avtalsslutande land ger till ett land också ska ges till alla andra avtalsslutande länder.
Flera europeiska länder anslöt sig till detta frihandelssystem, däribland Sverige 1865. Det var finansminister Johan August Gripenstedt som drev igenom den svenska anslutningen.