Du är här:

Start /

Geografi /

Förutsättningar för företagande

Förutsättningar för företagande

Dela artikel:

De svenska bönderna hade internationellt sett också ett stort politiskt inflytande lokalt och nationellt. Många bönder hade därför goda möjligheter att snabbt ta till vara på de nya affärsmöjligheter som öppnades på 1800-talet.

Skiftesreformerna

I slutet av 1700-talet inleddes en revolution i jordbruket i Sverige. Jorden skiftades så att bönderna fick större sammanhängande jordar att bruka. Växtförädling, djuravel och förbättrade brukningsmetoder ökade avkastningen. Effektiveringen inom jordbruket frigjorde arbetskraft som kunde få jobb i de industrier som började växa fram. Samtidigt ökade böndernas inkomster. De kunde därför börja köpa industrivaror, både konsumtionsvaror och maskiner för jordbruket. På så sätt skapade jordbruket och industrin tillsammans en positiv utvecklingsspiral.

Sedan århundraden tillbaka bedrev Sverige en omfattande export av järn och koppar. Produktionen var spridd på tusentals platser runt om i landet där människor i alla samhällsklasser på landsbygden och i städerna deltog. Det skapade ekonomiska och tekniska erfarenheter, liksom internationella kontakter, som lade en bra grund för det industriella genombrottet.

Ökad efterfrågan

Den snabba ekonomiska tillväxten i Storbritannien och andra länder ökade efterfrågan på svenska råvaror, livsmedel och industriprodukter. Av stor betydelse var också att Storbritannien slog in på en frihandelslinje, vilket flera andra länder i Europa tog efter under andra halvan av 1800-talet. Därtill kom att teknologiska genombrott – till exempel ångsågen och thomasprocessen för stålframställning – skapade nya möjligheter att bygga upp industrier kring skogar och malmfyndigheter, inte minst i Norrland.

Saluslöjd

Det fanns gamla företagartraditioner även i andra bygder än dem där bergsbruket bedrevs. Just i regioner som saknade goda förutsättningar för såväl bergsbruk som jordbruk utvecklade bondebefolkningen ofta så kallad saluslöjd. Till skillnad från husbehovsslöjden och sockenslöjden (främst skräddare, skomakare, smeder och snickare) var saluslöjden inriktad på att sälja varorna utanför den egna regionen.

Saluslöjden fick ett uppsving under andra halvan av 1700-talet för att nå en kulmen på 1840-talet. Textilslöjden var viktigast men även trä, metall, skinn, ben, horn och lera användes som råvaror. Ur denna näring växte det på sina håll fram en fabriksindustri under 1800-talet. Försäljningsresorna gjorde också att invånarna kom i kontakt med andra bygder och andra traditioner, vilket stimulerade företagsamheten och nytänkandet.

Den mest allsidiga svenska slöjdtraditionen finner vi i Dalarna, framförallt runt Siljan. Det andra huvudområdet för saluslöjden låg vid Sydsvenska höglandet och sträckte sig från Sjuhäradsbygden i Västergötland (textil) över Finnveden i Småland (med bland annat Gnosjös metallindustrier) ner till Göinge i Skåne (träprodukter).