Geografi

Jämtlands län

Regionen omfattar Jämtland och Härjedalen.

Jämtland

Redan i förhistorisk tid fanns runt Storsjön en relativt stor befolkning och in på 1700-talet var detta den enda större inlandsbosättningen i Norrland. För att klara försörjningen bedrevs handel från Mälardalen till norska kusten. Detta skapade ett jämförelsevis högt välstånd och en tradition av fria, vittberesta och självmedvetna bönder. Ordet ”surjämte” kan syfta på de handelsmän, ”sörkörare”, som tämligen blöta kom till gästgiveriet eller marknadsplatsen efter en lång resa.

Handelsresorna företogs främst under vintern när det gick lättast att ta sig fram med fullastade hästforor, när temperaturen var lämplig för livsmedelstransporter och när behovet av arbetskraft i jordbruket var minst.

I Norge köptes fisk och pälsar som sedan såldes på resor söderut. Jämtarna sålde även vilt och fågel som de själva hade fångat och järn som de hade framställt ur myrmalm. Tillbaka tog de med sig bl.a. kryddor, salt, sprit och tyger.

Jämtland kom att dras med i skogsindustrins snabba utveckling från 1800-talets mitt. Skogsbruket expanderade, men landskapet kom aldrig att industrialiseras i större omfattning. I stället blev fjällturismen en betydande näring, framförallt med järnvägen Östersund–Trondheim 1882. Den blev utlösande faktor bakom bildandet av Svenska Turistföreningen 1885. Järnvägsutbyggnaden innebar dödsstöten för sörköreriet.

Alpint centrum

Åre i Jämtland räknas sedan länge som Sveriges alpina centrum nummer ett. Men besöksnäringen här startade som en sommarverksamhet.

Omkring 1840 började bönderna i bygden ta emot ”luftgäster” och ”blomsterherrar” för inackordering. Bättre bemedlade personer, ofta från England, önskade stillsam kurortsvistelse, botaniska strövtåg, jakt eller fiske. En del byggde pampiga trävillor i ödemarken.

Hade historien tagit en liten annorlunda väg, så hade Åre kanske aldrig uppstått överhuvudtaget. Det fanns nämligen planer på att låta järnvägen mellan Östersund och Trondheim gå norr om Åreskutan där länets största ort Huså låg med sitt kopparverk. Men riksdagsledamoten Gunnar Eriksson i Mörviken såg till att järnvägen anlades på södra sidan och att det blev en station vid hans gård i Åre. Här fanns då ett par byar med sammanlagt sju fjälljordbruk.

Järnvägen öppnade 1882 och medförde en ökad turism. Inledningsvis inackorderades besökarna i gårdarna. Det var en kvinna, Kristina Hansson, som 1895 uppförde Åres första hotell, Hotell Åreskutan, i dag Diplomat Åregården. Hon lät även bygga Societetshuset 1899.

Bakom det första stora Åreprojektet stod civilingenjören Carl Olof Rahm. Han ville, med Davos som förebild, skapa ett svenskt centrum för vinteridrott. Rahm utarbetade storstilade idéer 1906-1907, bland annat en ambitiös stadsplan. Av Rahms planer blev inte så mycket mer förverkligat än den bergbana som invigdes 1910 och som kan sägas utgöra startpunkten för vinterturismen i Åre.

På 1970-talet skulle det andra stora Åreprojektet sjösättas. I tidens anda var det staten som tog initiativet och syftet var att skapa förutsättningar för en folklig vinterturism här. Även i detta fall stannade många planer på skrivbordet. Dock byggdes Nordens första kabinbana. Den blev dock tre gånger dyrare än planerat trots att utformningen ändrades till billigare kabiner. Anläggningen öppnades 1976.

Inte minst Ingemar Stenmarks framgångar ökade intresset för utförsåkning i Sverige, vilket också ledde till att Åre växte som turistort. Men den blev inte särskilt folklig utan fick tvärtom en exklusiv karaktär.

Omkring millennieskiftet initierades det tredje Åreprojektet. Denna gång var det ett gemensamt initiativ mellan kommunen och näringslivet. Infrastrukturen byggdes ut, bland annat genom en ny järnvägsstation i anslutning till butiker och hotell. En strävan var nu också att utjämna säsongsvariationerna genom att utveckla sommarturismen, bland annat genom att satsa på mountainbike.

Härjedalen

Härjedalens landskapsvapen är det enda som föreställer arbetsredskap, nämligen sådana som användes för bearbetning av det järn som framställdes ur myrmalm. Smidesprodukter som plogbillar, yxor, hästskor och kittlar var en viktig saluslöjd i landskapet.

Kontakterna med Norge har alltid varit betydelsefulla, även sedan landskapet blev svenskt. Härjedalen är det enda svenska landskap som aldrig har haft någon stad och Röros var för många den närmaste staden. En viktig näringskälla för härjedalingar har varit långväga handelsresor till Norge och Mälardalen.

Industrialiseringsgraden i Härjedalen har alltid varit låg. Ljusnedals Bruk (1685–1893) var Härjedalens första och största industri. Sedan 1930-talet har turismen vuxit fram som en viktig näring.

Läs mer om Svenskt Näringslivs regionkontor Östersund.

Här är några exempel från regionens näringsliv som du kan läsa om på webbplatsen:

Jämtland:

Härjedalen: