Invandringspolitikens historia

Dela artikel:
dela via facebook

Här följer några viktiga årtal i den svenska invandringspolitikens historia:

1250, ca Birger Jarl sluter avtal med Lübeck som gör att affärsmän därifrån kan verka på  gynnsamma villkor i Sverige.
1343 Magnus Eriksson ger engelska köpmän rätt till fri handel i riket.
1475 Sten Sture d.ä. ger nederländska köpmän rätt att besöka alla köpstäder i riket.
1527 En av Gustav Vasas första kända värvningsexpeditioner till kontinenten  genomförs.
1617 Ryska köpmän får rätt att idka handel i Stockholm.
1620 Svenska medborgare förbjuds att utan tillstånd lämna landet.
1651 Kommerskollegium inrättas för att bland annat värva utländsk arbetskraft.
1668 En från utlandet inflyttad borgare måste avstå en femtedel av sin förmögenhet  om han önskar flytta från Sverige.
1685 Förordning om att alla judar i riket ska omvändas eller landsförvisas.
1686 En ny och hårdare kyrkolag försvårar för kalvinister att utöva sin religion i Sverige.
1739 Manufakturfonden inrättas för att betala reskostnader för invandrad arbetskraft. Fondens verksamhet upphör 1773.
1741 Religionsfrihet införs för invandrade kalvinister. Samtidigt beslutas om  utvisning av bland annat judar.
1755 Aron Isak får som förste jude tillstånd att bosätta sig i Sverige (Stockholm) utan  att konvertera till kristendomen. Samma år inrättas en frihamn i Marstrand  med fri invandring och religionsfrihet. Frihamnsbestämmelserna upphävs 1794.
1781 Religionsfrihet införs för invandrade katoliker.
1782 Det blir möjligt för mosaiska trosbekännare att bosätta sig i Sverige, dock med flera restriktioner.
1838 Flera restriktioner riktade mot judar avskaffas.
1860 Fri invandring och utvandring införs. Judar får fritt bosätta sig i hela landet.
1864 Krav på särskilt tillstånd införs för att utlänningar ska få bedriva näringsverksamhet i landet.
1887 Utlänningar förbjuds att idka gårdfarihandel och vissa andra näringar. Lagen är  framförallt riktad mot judar som invandrat från Östeuropa.
1906 Anmälningsplikt införs för ryssar som kommer till Sverige.
1914 Utvisningslag införs som begränsar rätten för utlänningar att vistas i landet.  Den riktar sig bland annat mot zigenare.
1917 Pass- och viseringstvång införs för inresa till Sverige.
1926 Krav på arbetstillstånd för att få arbete införs för utlänningar.
1928 Krav på uppehållstillstånd införs för vistelse i landet längre tid än tre månader.
1946 En statlig utredning föreslår att Sverige ska organisera överföring av arbetskraft  från kontinenten. Förslaget leder till en omfattande arbetskraftsinvandring.
1954

Passtvånget avskaffas i Norden och en gemensam nordisk arbetsmarknad  införs. Turistinvandring tillåts. Förbudet mot zigensk invandring avskaffas.  Sverige åtar sig föra en generös flyktingpolitik.

1965 Ams öppnar ett informationskontor i Belgrad och året efter i Ankara.
1966 Krav på arbetstillstånd före invandring införs för icke nordbor.
1969 Kravet på särskilt näringstillstånd för utlänningar avskaffas.
1972 LO utfärdar ett cirkulär som i praktiken innebär att den utomnordiska  arbetskraftsinvandringen upphör.
1994 Sverige blir genom EES-samarbetet del av den gemensamma europeiska  arbetsmarknaden. Samtidigt avskaffas de sista begränsningarna i utländska  medborgares rätt att idka näring och förvärva egendom i landet.
2008 Sverige inför generösare regler för arbetskraftsinvandring från länder utanför  EES-området.