Rationaliserade byggprocessen

Dela artikel:
dela via facebook

Engkvist Olle. Olle Engkvist (1889-1969) föddes i Gävle och var son till en murarmästare. Han började själv sin yrkesbana som murare och startade egen verksamhet som byggmästare i Stockholm 1922.

Engkvist uppförde många olika typer av hus under sin karriär – industrier, offentliga byggnader, men mest bostäder.

Olle Engkvist blev pionjär då det gällde rationella byggmetoder. Han introducerade seriebygge där arbetarna delades upp i lag och där varje lag hade sin speciella uppgift. Bygglagen gick sedan från hus till hus för att genomföra sin del av byggprocessen. Först gick jordschaktarna, sedan bergssprängarna, därefter formsättarna, armerarna och betonggjutarna etcetera.

Det var, som Engkvist uttryckte det, en form av omvänt löpande band – de anställda rörde sig från arbetsstation till arbetsstation medan produkterna, alltså husen, var fixerade. Seriebyggandet innebar att ett helt bostadsområde skulle betraktas som ett byggobjekt och att arbetslagen skulle utformas efter detta. Byggfacken protesterade inledningsvis och ville att varje bostadshus även i fortsättningen skulle betraktas som ett byggobjekt med ett särskilt bygglag.

Kostnadsbesparingar

För Engkvist var byggnadsarbetarnas motstånd obegripligt. Eftersom de arbetade på ackord, fick de en betydande inkomsthöjning genom seriebyggandet, dels på grund av att onödiga väntetider kunde elimineras, dels genom att den ökade specialiseringen inom bygglagen successivt ökade skickligheten och minskade arbetstidsåtgången.

Det var nu inte bara arbetarna som vann på seriebygget. Byggmästaren kunde notera en kostnadsbesparing på 15 procent jämfört med traditionella byggmetoder. Till detta bidrog tre faktorer: Mindre kostnader för den lön som utgick till byggarbetarna under väntetider. Lägre materialkostnader genom att göra stora beställningar för successiv leverans. Bättre möjligheter att överblicka och styra hela byggprocessen.

Socialt engagemang

Olle Engkvist var socialt engagerad och hade goda kontakter både med socialdemokratiska politiker och ledande arkitekter. Han var byggindustrins representant i Bostadssociala utredningen. Engkvist blev dock besviken över efterkrigstidens nya bostadspolitik som gick ut på att gynna bostadsförvaltning utan privat vinstintresse och minska utrymmet för den typ av företagsamhet han hade vigt sitt liv åt.

Dela artikel:
dela via facebook